Ännu mer bilder!

Sover sött i fönstret..

Finklädd inför mammas kalas

provsitter babysittern för första gången..

Lite bilder från helgen

Sötis

Zoë träffar mormor för första gången

Mys i mormors famn

Sliten jag på solig promenad

Det var några bilder det. Ska lägga upp fler sen när Adrian laddat upp bilderna från sin kamera.

Snabb uppdatering

Känner att jag inte är den bästa på att uppdatera bloggen nu för tiden. Mamma har varit här sedan i torsdags då Adrian var på tjänstresa till Helsingfors, har varit lite upptagen med att mysa med henne. Jag har tagit massa bilder som jag tänkt lägga upp så snart som möjligt.

 Zoë har blivit mycket piggare och är vaken mer nu vilket är kul. I natt fick vi sova mellan 01-05, jätteskönt. Peppar, peppar är hon världens snällaste och skriker inte så att vi får lite lugn och ro mellan matningarna.

Nu ska vi snart ta och fira min födelsedag med god middag och tårta som jag bakat. Smaskens.

Så nu kan ni förbereda er på massa bilder i nästa inlägg! YOHOOO

Förlossningsberättelse

Här kommer äntligen min förkossningsberättelse   Den är LÅNG..

Det hela började nog egentligen onsdagen den 20/1 under natten. Jag hade riktigt ont i magen, i sidan och var tvungen att springa på toaletten flera gånger. Det gick över och jag tänkte inte mer på det. Kunde dock inte sova så jag satt uppe och tittade på tv. På torsdagen den 21/1 skulle Johanna komma förbi på frukost kl:09:00, men jag fick ställa in då jag var fruktansvärt trött. Jag gick och la mig vid 08:00 igen för att ta igen lite sömn och vaknade runt 10:30-11:00. Jag skulle träffa en annan linköpingsmamma för promenad kl:14:00 så jag började göra mig iordning lite för det. Under den här tiden känner jag ingenting, allt är precis som innan, jag har inte ont eller någonting, inte ens sammandragningar. Tiden går och vid 11:40 tänker jag att jag snart ska ta och ringa Adrian och se om han kommer hem till lunch. Vid den tiden sitter jag vid datorn och surfar lite. Klockan 11:50 känner jag hur det börjar sippra lite.. min tanke då är ”Fan, nu kissar jag ner mig!!!” Jag reser mig upp för att gå på toaletten. Det säger splash och jag står i en pöl. Jag trodde nog fortfarande jag kissat ner mig vid det laget och gick på toaletten. Ändrade mig dock genast när jag såg den beryktade slemproppen i trosan (riktigt omysigt). Får lite panik, vad gör jag nu? Jag började med att ringa Adrian och bad honom att komma hem över lunch. Sen ringer jag Mamma och berättar att vattnet gått och att jag ringer henne sen, men att det nog kan ta ett par dagar till innan hon är ute. Jag tar en dusch strax efter det och får då första värken. Det känns som mensvärk och jag måste gå på toa IGEN. Adrian kommer hem och jag har fortfarande lite som mensvärk, men inte så att det gör ont direkt. Adrian fixar mat och vi bestämmer att han ska gå tillbaks till jobbet igen och jag ringer om värkarna kommer tätare. Nu är klockan kanske runt 12:30. När vi sitter och äter börjar värkarna tillta och gör allt ondare. Jag får enbart i mig en halv falukorv. Sen måste jag vanka runt i lägenheten för att inte dö. Just det. Jag glömde att jag ringde förlossningen strax efter tolv och fick då en tid kl:18 för kontroll eftersom vattnet gått. Jag skulle också ringa tillbaks om det var så att värkarna kom tätare. Vid 13 börjar värkarna bli outhärdliga, jag har dödligt ont och de kommer nu med 2-3 minuters mellanrum. Fan tänker jag, om det gör så här ont redan nu!!! Hur jäävla ont kommer det inte att göra sen! Jag vet inte om jag ska ringa förlossningen eller inte då jag REDAN har så täta värkar. De kommer ju tycka att jag är helknäpp. Men jag har så ont så jag ringer och hon säger lite snopet ”Oj, men har du så ont så att du gråter” JA, det har jag. Säger jag till den lite förvånade barnmorskan. Jag får komma upp om jag vill.. och det vill jag. Först skulle Adrian ringa efter taxi och jag packa klart det sista till väskan (tjena, det var ju lätt. Fick med mig lite i alla fall). Taxin skulle komma efter en kvart, lungt tyckte jag, men ändrade mig fort när värkarna helt plötsligt blev ännu värre. Då trodde jag att jag skulle dö. Adrian fick ringa en annan taxi som kunde komma fortare. ca 5 min senare sitter vi i en taxi till sjukhuset och 13:50 är vi inskrivna. Då är jag helt väck av smärta. Jag får ctg och barnmorskan försöker hjälpa mig igenom värkarna. Hon föreslår lustgas som jag försöker med, men lyckas inte andas rätt och vägrar använda den. Hon frågar då om jag vill ha smärtlindring. JA! (Eh, jag som alltid sagt nej till det;) Först ska hon bara kolla hur mycket jag öppnat mig. 4 cm. Jag fortsätter andas mig igenom smärtan, men det är nästan omöjligt. Jag tänker hela tiden hur i helvete jag ska fixa detta! 14:29 börjar jag redan känna att jag vill krysta. Hon gör då en kontroll för att se om jag öppnat mig mer. Jadå, nu är jag öppen 7 cm helt plötsligt. Då frågar hon mig om bedövning. Hon säger att det nog är försent och att om de sätter en kommer den ändå inte hjälpa. Helvete tänker jag då. Hur ska jag fixa detta. Tur att jag är rätt borta av smärta så jag accepterar läget och försöker bli vän med lustgasen. Jag får det att funka kl 15:00 och guuuuud så underbart det var! Jag låg där i min egen lilla värld och andades.. lalalalaaa.. 15:10 känner jag starka krystkänslor och hon kollar mig då igen, är nu öppen 9cm. Mitt i dimman hör jag att hon berättar att det är rekord att öppna sig så fort för en förstföderska. No shit. Jag hänger inte med i svängarna själv. Jag ligger fortfarande kvar i min lilla värld och skriker mig igenom värkarna.. fast, eh gör det ont egentligen tänker jag. 15:29 får jag ÄNTLIGEN börja krysta. Jag gör som barnmorskan säger hela tiden, hon är verkligen underbar och hade inte klarat det utan henne. Adrian är också super. Stöttar och ger mig vatten emellan varven. 16:20 kommer Zoë ut och jag är jäkligt glad att det är över. Jag sprack lite och behövde sys, men jag kände ärligt talat inte att jag sprack och jag har inte heller känt av det efteråt. Det kändes inte när hon sydde heller. Det värsta var helt klart värkarna innan jag fick lustgas. Med andra ord gick det så snabbt att jag inte riktigt hann med i svängarna. Jag hade trott att jag skulle vanka runt hemma med lite småont först. Men det kom pang bom.

Utskrivna!

YES! Äntligen blev vi utskrivna från sjukhuset! Snuttisen hade ökat i vikt till 3.190 och gulsoten tyckte de inte längre var ett problem. Så nu är det BVC framöver, känns sååå skönt. Nu hoppas jag bara vi kan få lite ordning på tillvaron. Det har varit många jobbiga dagar med lite sömn och stress och oro.Zoë är jättesnäll och skriker bara när hon blir riktigt hungrig eller när hon sprutlackerar blöjan Problemet har varit matning. Barnmorskorna har kommit med 500 olika bud om hur och när vi ska mata henne, vilket gjort att vi aldrig riktigt kommit in i någon rutin. Först skulle hon matas var tredje timme, sen när hon ville, sen var det varannan, sen var fjärde. Nu har i alla fall jag och Adrian själva bestämt att vi ammar ibland och ger ersättning ibland och att hon matas ungefär var tredje timme på dagen och förhoppningsvis var fjärde på natten så att vi får sova. Åh vilken lättnad det var att besluta sig för att ge ersättning. Så underbart att Adrian kan ta vissa matpass, det tog verkligen musten ur mig.

Vill passa på att tacka för alla fina blommor och presenter Zoë fått. Tänkte ta och lägga upp lite bilder (när jag får tid ) så att ni alla kan få se.

Imorgon kommer mamma på besök, Adrian åker nämligen till Helsingfors på tjänsteresa. Det ska bli jättekul att hon äntligen får träffa henne!! Pappa kommer på lördag och då ska vi fira min lilla födelsedag.

Sen vill jag bara säga: Kotten, ta och kom ut nu!! (Jag och Zoë börjar bli riktigt otåliga på att få träffa dig.. Madde känn ingen press

Första badet

Dagarna räcker inte till riktigt… dagarna går åt till att få  amningen att fungera, vilket tar MÅNGA timmar med pumpning och allt sånt där. Hade inte i min vildaste fantasi trott att det var så jävligt att amma. Till råga på allt har jag åkt på njurbäckeninflammation och går på antibiotika.. så jag är mer än sliten kan man säga. Hoppas det blir bättre snart. Zoë har inte ökat särskilt mycket i vikt så vi måste fortsätta åka till sjukhuset. Nästa gång blir på onsdag.. Får se hur det blir om jag kommer fortsätta såhär eller om jag väljer att ge ersättning. Vill helst att hon ska få bröstmjölk, men, men det får tiden utvisa.

Idag fick hon sitt första bad. Tror minsann hon gillade det. Skrek inte det minsta

Första badet!

Sötast i stan!

Hemma igen!

Då var vi hemma igen. Vi var ju på kontroll i onsdags förmiddag, vi blev då inlagda på special-bb igen för solning, plus att hon hade gått ner i vikt. Vägde 3050 vilket är mer än 10% av hennes födelsevikt. Så det var bara att stanna kvar. Det var lite komiskt då jag fick dela rum med en kvinna, det visade sig att hon och jag är bekanta sedan innan. Hon är en av dem i mammagruppen som är med och fikar =) Världen e liten. Nu har hon i alla fall fått ner gulsoten en smula och har gått upp lite i vikt. Vi ska på kontroll igen på måndag. Hoppas hon blivit tjockis och att gulsoten gått tillbaks.

Tjipp och hej så länge

Uppdatering!

Har inte haft tid och ork att sitta framför datorn riktigt. Men nu ska jag uppdatera lite. Zoë mår bra, men har nyföddsgulsot, eller vad de nu kallar det för. Så vi åker till sjukhuset varje dag för kontroller. Hittils har hon inte blivit gulare, hon ligger precis under gränsen för solning. Så om hon blir gulare blir hon och jag inlagda på BB igen.. vilket jag inte hoppas. Dagarna och nätterna går nu ut på att amma minst var tredje timme plus att hon måste ligga i dagsljus. Så jag gör inget annat än att amma nu för tiden..

tänkte jag skulle försöka lägga upp lite bilder på det lilla pyret:

Zoë nykläckt

Första kläderna på

Lite dagsljus på special-bb

Hemfärd från special-bb

Det var allt jag hann med för den här gången. Dags för mat!

Zoë är här – äntligen!

Detta blir ett kort inlägg. Men de flesta av er vet ju redan om att hon kommit och jag vill passa på att tacka för alla gratulationer!   Hon bestämde sig alltså för att komma den 21 Januari 2010 kl:16:20. Hon var 49cm och vägde 3410 gram.

Jag vet att jag inte svarat på alla sms och på telefonsamtal, men det har varit så himla mycket så jag har inte orkat. Men kommer ringa er som ringt mig när jag återhämtat mig lite.

Förlossningsberättelse återkommer jag med. Det hela gick så otroligt fort att jag fortfarande befinner mig i någon slags chock.

Bilder är självklart tagna och de kommer jag lägga upp så fort Adrian fixat in dem på datorn, så håll tillgodo.

dryga dagar..

mina dagar är hemskt dryga nu för tiden. Jag går upp vid 6-7 då jag inte längre står ut med smärtan (i revbenen), äter lite frukost och ser på lite tv. När Adrian gått till jobbet går jag och försöker sova någon timme till, går upp vid 10:30. Fixar mig lite och surfar en sväng. Vissa dagar fixar jag lunch till 12 om Adrian kommer hem, annars äter jag senare. Efter lunch tar jag mig ibland en liten tur ut, eller försöker sitta med skolarbete vilket oftast inte blir av, tänker bara på att jag MÅSTE skriva. Surfar lite, kanske ser något tv-program. Vankar runt i lägenheten och plockar lite då jag får ont av att sitta. Sen när jag inte längre kan gå för att det gör ont så tar jag en powernap för att få bort svullnaden i benen. Sen är det dags att laga mat igen… fi fasen! Life’s a bitch just nu. Var bara tvungen att klaga av mig en smula. Nu kommer Mysan släpandes på en leksak, då är det lekdags med andra ord. Tur att jag har katterna här hemma